28 september, 2009

Fransmän har väldiga fördomar om svenskar, precis som vi har om dem. Vi tänker oss fransmän med en vit- och blårandig tröja, en basker på sned och en baguette i handen. Självklart har den lille parveln en liten mustasch också. Precis som när jag var utklädd när vi hade Melodifestival i skolan och vi skulle driva lite med samhäll/europa-klassen. Hahaha! Nej, det är barnvarianten av hur en fransman ser ut.
Fransmän är, som en av mina fastrar varnade mig för, väldigt stolta. Det är inget skämt och allra minst ett överdrivande att säga att de ser sig själva som Europas mittpunkt. De är helt övertygade om att alla drömmer om att åka till Frankrike och att alla ser upp till allt som är franskt - människorna, musiken, maten och kulturen. Och visst, det är fascinerande, men det är liksom inte allt. Madame och Monsieur i familjen har till och med erkänt detta. Fransmän tycker på riktigt att Frankrike is the shit. Det behövs liksom inget annat. Det är antagligen därför de pratar så dålig engelska. De dubbar allt som inte är på franska på TV. Alla amerikanska tv-program och filmer (för de visas faktiskt!) dubbas till franska. Vi såg Pretty Woman för ett tag sedan och varefter filmen gick blev jag mer och mer irriterad över hur de ersatte skådespelarnas röster. Julia Roberts röst ersattes med en betydligt fjolligare röst som definitivt inte passade henne. Jag genomled filmen, för orginalet är ju trots allt bra. Men det är bara ett exempel. De dubbar filmerna för att liksom ge en liten hint att det minsann är franska som ska pratas. Engelska är hemskt onödigt. En annan sak är att fransmän blir otroligt förvånade om du inte har fullständig koll på till exempel franska kändisar. Det gick förbi en dam på gatan för ett tag sedan och Madame A stannade och stirrade. "Såg du vem det var!" Nepp, ingen aning. De får sig en totalchock när de märker att man inte känner igen b-kändisen.
Samtidigt som de är väldigt stolta och medvetna om sig själva, så är de totalt omedvetna om andra länder och dess kultur. Madame och Monsieur tänker sig till exempel Stockholm som en liten igloo-by. De trodde också innan att i Sverige så pratar vi engelska som första språk. När jag upplyste dem att det är svenska som är modersmålet och att vi bara lär oss engelska i skolan blev de jätteförvånade. De tycker att jag är en expert på engelska. Jo, man tackar och tar emot. Men det är jag inte. Jag har bara genomlidit grundskolans och gymnasiets engelskalektioner och under vägen lärt mig hur man för ett enklare samtal på engelska.
Vad gäller egenskaper förutom att de är stolta och självcentrerade, så är de artiga, konservativa, ofta allvarliga, lite bistra och tar sig själva på lite för stort allvar. Detta är självklart en grov generalisering. Har träffat massor av jättetrevliga och betydligt varmare fransmän än det jag nyss beskrivit.
Som jag sa så har de fördomar om oss också. Jag frågade Madame och Monsieur om hur de föreställer sig svenskar och Sverige. Sverige är för dem ett land som ligger i norra Europa, men de vet inte riktigt var. Det är svinkallt året runt och vi har snö för jämnan. Svenskar är långa, blonda och blåögda och så är vi blyga och distanserade. Vi äter i stort sett bara fisk. Och så är vi tvåspråkiga eftersom vi pratar så himla bra engelska!

Haha, lite gulligt är det allt!

/ Sigrid